Epikatechin: Hjälper det för muskelmassa och styrka?

Introduktion och föreslagna mekanismer

Epikatechin, en monomer flavan-3-ol som finns i kakao (Theobroma cacao) och grönt te (Camellia sinensis), har väckt intresse som en prestationshöjande och anabol substans [4]. I prekliniska modeller modulerar epikatechin skelettmuskulaturens proteostas genom att hämma myostatin – en negativ regulator av muskeltillväxt – samt nedreglera muskelatrofirelaterade E3-ubiquitinligaser och transkriptionsfaktorer, inklusive MAFbx (atrogin-1), MuRF1 och FOXO [3, 4]. Samtidigt uppreglerar det follistatin (en endogen myostatinantagonist), stimulerar myogena regulatoriska faktorer såsom MyoD, Myf5 och myogenin, samt aktiverar signalsystemet IGF-PI3K-AKT/mTOR som ansvarar för muskelproteinsyntes [3, 4].

Utöver signalvägar som styr hypertrofi främjar epikatechin, unikt jämfört med andra katekinundergrupper, mitokondriell biogenes och kapillär angiogenes i skelettmuskelfibrer [3, 4]. Dessa fysiologiska mekanismer har positionerat epikatechin som en potentiell kandidat för att förstärka styrketräningsadaptationer, öka styrka och förskjuta balansen mellan cirkulerande follistatin och myostatin [3]. När dessa mekanistiska fynd överförs till styrketränade mänskliga idrottare framträder dock motstridiga och populationsberoende resultat [4, 5].

Akuta pilotdata på människor

Tidigt intresse för epikatechins anabola effekt drevs av en proof-of-concept-pilotstudie på människor [6, 8]. I denna studie intog sex medelålders försökspersoner (medelålder 41 ± 5 år) 25 mg rent (-)-epikatechin två gånger dagligen (~1 mg/kg/dag) under 7 dagar [6]. Protokollet resulterade i en ökning med 49,2 ± 16,6 % i kvoten mellan follistatin och myostatin i plasma samt en samtidig ökning med ~7 % av bilateral isometrisk greppstyrka [6, 8, 11].

Kompletterande prekliniska data på unga (6 månader) och gamla (26 månader) C57BL/6-möss som gavs 1 mg/kg två gånger dagligen visade signifikanta minskningar av myostatin i skelettmuskulatur (-15 % respektive -21 %) samt en 56-procentig ökning av follistatin i åldrad muskelvävnad, tillsammans med minskningar av senescensassocierade markörer [6, 8]. Även om dessa fynd bekräftade biotillgänglighet och akut endokrin modulering var urvalet minimalt (n=6), okontrollerat för träningsstatus och saknade en randomiserad kontrollgrupp [6].

Evidens i sarkopena och kliniska kohorter

Den starkaste kliniska evidensen för kombinerad styrketräning och epikatechintillskott härrör från en 8 veckor lång dubbelblind randomiserad kontrollerad studie utförd av Mafi et al. (2019) på 62 äldre män med sarkopeni (medelålder 68,63 ± 2,86 år) [1]. Deltagarna delades in i fyra parallella grupper: enbart styrketräning (RT), enbart epikatechin (EP), kombinerad styrketräning och epikatechin (RT+EP) eller placebo (PL) [1].

RT+EP-interventionen gav överlägsna resultat jämfört med alla andra förhållanden [1]:

• Follistatin och myostatin: RT+EP-gruppen uppvisade de största signifikanta ökningarna av plasmafollistatin och follistatin-till-myostatin-kvoten [1]. Plasmamyostatin minskade signifikant endast i RT+EP- och RT-kohorterna [1].
• Styrkeresultat: Ökningar i maximal styrka för överkropp (bröstpress) och underkropp (benpress) var signifikant större i RT+EP-gruppen jämfört med enbart RT, enbart EP eller placebo [1].
• Funktionella och morfologiska mått: Appendikulärt muskelmassaindex (AMMI) och rörelseförmåga mätt med Timed Up and Go (TUG) förbättrades signifikant i alla tre aktiva experimentgrupper jämfört med placebo [1].

Hos kliniska populationer med underliggande muskelsjukdom, såsom Beckers muskeldystrofi, gav 8 veckor med oralt (-)-epikatechin (100 mg/dag) liknande ökningar av follistatin i muskel och plasma, minskningar av myostatin samt förbättrade markörer för mitokondriell biogenes, inklusive PGC-1α, LKB1, AMPK och förekomst av cristae [10]. Dessa populationer har dock förhöjda baslinjenivåer av myostatin, uttalad muskelatrofi och dämpad myogen signalering jämfört med friska styrketränade vuxna [6, 10].

Effekt hos unga, friska och tränade individer

Att direkt överföra dessa resultat till unga, styrketränade individer försvåras av motstridiga kliniska data [4, 5]. I en 4 veckor lång dubbelblind randomiserad kontrollerad studie på 20 motionsaktiva unga vuxna (18–30 år) misslyckades tillskott av 200 mg/dag (-)-epikatechin (100 mg två gånger dagligen) i kombination med cykelträning med att förändra mRNA-uttrycket av myostatin i skelettmuskulatur eller proteinnivåerna av mitokondriella markörer såsom cytokrom C och citratsyntas [5].

Dessutom observerade studien en tydlig interferenseffekt på uthållighetsadaptationer: epikatechingruppen uppvisade dämpade träningssvar, utan signifikant ökning av succinatdehydrogenas (SDH; p = 0,81) eller relativ maximal syreupptagningsförmåga (VO2 peak; p = 0,21), medan placeboträningsgruppen uppnådde signifikanta förbättringar i både SDH (p = 0,03) och VO2 peak (p < 0,01) [5]. Även om denna specifika studie utvärderade cykling snarare än renodlad tung styrketräning, indikerar det uteblivna genuttryckssvaret för myostatin att epikatechin inte generellt hämmar myostatinsignalering i frisk, yngre muskulatur [5].

Praktisk sammanfattning för idrottare

Aktuell klinisk litteratur visar en tydlig dikotomi i resultaten för epikatechin:

1. Hög effekt vid försvagad eller sarkopen muskulatur: Hos äldre personer med sarkopeni samt kliniska populationer som kännetecknas av åldersrelaterade ökningar av myostatin och minskningar av follistatin, verkar epikatechin synergistiskt med styrketräning för att förstärka styrkeökningar och förbättra kvoten mellan follistatin och myostatin [1, 6, 10].
2. Osäker hypertrofisk effekt i tränade kohorter: Hos unga, friska individer har epikatechin inte lyckats nedreglera mRNA för myostatin eller förbättra mitokondriell enzymadaptation under träning [5]. Höga doser kan potentiellt hämma specifika träningsinducerade cellulära stressignaler som krävs för adaptation [5].
3. Brist på standardiserad dosering: Även om dagsdoser mellan 1 mg/kg och 200 mg har undersökts i studier, saknas fortfarande standardiserade kliniska protokoll för optimal tajming, renhet och kombination med specifika styrketräningsupplägg [3, 4].